Usch, hatar dagar som denna!

Dagen har varit sämst! Bäst att få säga det redan nu för att ni ska få en uppfattning om hur irriterad jag är. Först så börjar den med ett liten seminarium i Individuellt val. Jag hade fått två dagar på mig att förbereda alltihop, alla andra hade fått en vecka. Det kanske också kan ses som en nackdel med att vara sjuk och stanna hemma från skolan. Man missar ganska mycket på kort tid. I alla fall så var det inte det som orsakade den "Värsta-Dagen-På-Länge-Upplevelsen". Sen så kommer jag på att jag både har glömt min mobil och mina nycklar hemma. Ett riktigt smartskaft är vad man är! Sen hade vi en ovärd lektion i Naturkunskap och efter det så fick jag reda på att min lediga fredag är förstörd! Vi måste tydligen arbeta med vårt historiaarbete, som jag för övrigt inte är ett dugg involverad i eftersom jag har varit sjuk! Vi ska träffas 10.00 imorgon. Farväl sovmorgon säger jag bara!

Vi slutade dock efter Naturkunskapen och jag hann med 11.30 bussen hem. Jag hade gått runt hela förmiddagen i skolan och berättat för alla om min dåliga dag: Hur jag hade glömt mina nycklar och inte kunde komma in i mitt skåp. Men det är inte förrän när jag kliver av bussen hemma i byn där jag bor som jag inser: Jag har inga nycklar, jag kan inte komma in i huset. Jag är utelåst. Det klickade inte till förrän då. Om det hade klickat till i stan skulle jag enkelt ha kunnat hämta några på pappas jobb. Men nej då, ödet hade någonting annat i beredskap. När det väl klickar till stannar jag upp och tittar förtvivlat omkring. Som tur är får jag låna telefonen hos grannen, men så kommer jag på att jag inte kan pappas mobilnummer utantill. Det är ju automatiskt inprogrammerat i mobilen. Shit också. Men plötsligt kommer ett nummer farande genom huvudet, numret till hans receptionist! Jag lyckas få tag på pappa som säger att det finns en gömd nyckel någonstans på tomten. Men du som trodde att det skulle sluta där hade väldigt fel. Ovetande om framtiden springer jag glatt hem och tittar efter nyckeln på gömstället som hade pappa beskrivit. Jag skrattar åt mig själv som för några minuter sedan trodde att jag skulle få sitta ute i tre timmar innan någon annan skulle komma hem. Men jag hittar inte nyckeln! Den ligger inte där den ska, eller som jag först tror i alla fall. Dagen kunde inte ha blivit värre. Jag går förtvivlat runt huset och hör hur det ringer därinne. Det var pappa som ville veta om jag hade kommit in. Snacka om ironi, där stod jag utanför dörren- kunde inte komma in- och telefonen ringer därinne bara någon meter ifrån mig.

Men envis som jag är så gick jag till en annan granne för att få låna deras telefon. Jag ringer upp pappa som säger att nyckeln ligger gömd inne i gömstället. (Hoppas du förstår beskrivingen, tyvärr kan jag inte beskriva mer ingående). Jag får skjuts tillbaka till huset och hittar nyckeln. Den låg på det enda stället som jag inte hade letat på när jag förut hade granskat varenda hörn av gömstället. Usch. Men tillslut kom jag i alla fall in. Och nu sitter jag här och skriver detta. Jag tycker synd om dig som har suttit och läst detta inlägg. Jag är inte på mitt bästa humör just nu men jag behöver sätt ord på det för att kunna "gå vidare". Haha. Just nu när jag har skrivit klart om den här dagen så kan jag inte låta bli att skratta åt eländet.

Nu måste jag gå och lyssna på musik för att komma på lite bättre tankar. Muuuuuuuuusik.