J.U.L

Sitter här och lyssnar på Eriks nya skiva. (Pappa har äntligen lyckats få Spotify, hallelujha!) Jag vet inte riktigt vad det här inlägget ska handla om än. Det blir nog ett roligt inlägg det här ska du se!^^

Var nyss ute och gick i snön. Det är så mysigt på något sätt, men kallt! Tog lite kort, men har inte lagt in det på datorn än. Ni får väll se det sen om jag har tid att ladda upp dem. Och imorgon är det julafton. Hihi. Vi har inte tagit in julgranen än, gissar att vi kommer göra det ikväll någon gång. Det är så underbart att klä julgranen, det blir verkligen julstämning. En massa glitter och julkulor! Man blir som ett litet barn igen sen när paketen hamnar under granen. Går förbi i smyg och klämmer lite på klapparna. Fast jag vet redan vad jag kommer få. Men det är lite mysigt att ändå kunna kika in under granen och räkna hur många julklappar alla kommer få, vem som kommer få minst och mest. Gissa vad andra kommer få... och så vidare. Tihi! ^^

Nu sitter jag i skolan och väntar på julavslutningen! Ä.N.T.L.I.G.E.N! Snart är det jullov. Tralalalala. Det ska bli så skönt. Det enda som är lite jobbigt är att vi börjar om en och en halv timme plus att jag redan har varit här i 45 min. Suck. Men så är det att bo på landet. Dåliga busstider men underbart landskap nu på vintern. Det är så mysigt med all snö som ligger på backen. Kallt, men mysigt. Jag måste börja med att köpa julklappar snart tror jag. Tur att jag har några dagar på mig mellan julavslutningen och julafton!

(Jag använder många utropstecken eftersom jag är så glad idag!!!!!!)

SLÄKTKALAS, roligt!

Jag vet, mina inlägg är så värda just nu, men som många andra redan kanske har förstått så har jag haft annat att tänka på. Haha, nu när jag får en sak mindre att tänka på nu under jullovet kanske det blir lite mer skrivande. Vem vet....

Nu har man tagit svinvaccinet. Lite ont i armen har jag för tillfället, nu två timmar efter "besprutningen" (så som min käre Öyvinn vitsigt skulle uttrycka det). Men jag antar att biverkningarna inte märks nu på en gång utan någon gång efter 12 timmar. Vi får se hur många i klassen som kommer till skolan imorgon ^^.

Snart första advent!

Har precis varit ute med pappa i skogen och huggit en fin adventsgran. Nu när det är mörkt så lyser den upp den mörka adventsnatten! Längtar efter att lyssna på lite julmusik, men det är lite tidigt än. Helst ska man ju lyssna på julsånger när snön har lagt sig, vilket den inte kommer göra än på ett tag. (Får nöja mig med annan underbar musik så länge...!)

Passar på att officiellt gratulera min bror som fyller år idag. Grattis Fredrik!

Fyra veckor kvar till jullov, sex veckor till 2010, tio veckor till artonårsdagen, tjugonio veckor till sommarlov...

Music is life, music is love, music is a part of me...

In our darkest hour
In my deepest despair
Will you still care?
Will you be there?
In my trials
And my tribulations
Through our doubts
And frustrations
In my violence
In my turbulence
Through my fear
And my confessions
In my anguish and my pain
Through my joy and my sorrow
In the promise of another tomorrow
I'll never let you part
For you're always in my heart.

<3

Usch, hatar dagar som denna!

Dagen har varit sämst! Bäst att få säga det redan nu för att ni ska få en uppfattning om hur irriterad jag är. Först så börjar den med ett liten seminarium i Individuellt val. Jag hade fått två dagar på mig att förbereda alltihop, alla andra hade fått en vecka. Det kanske också kan ses som en nackdel med att vara sjuk och stanna hemma från skolan. Man missar ganska mycket på kort tid. I alla fall så var det inte det som orsakade den "Värsta-Dagen-På-Länge-Upplevelsen". Sen så kommer jag på att jag både har glömt min mobil och mina nycklar hemma. Ett riktigt smartskaft är vad man är! Sen hade vi en ovärd lektion i Naturkunskap och efter det så fick jag reda på att min lediga fredag är förstörd! Vi måste tydligen arbeta med vårt historiaarbete, som jag för övrigt inte är ett dugg involverad i eftersom jag har varit sjuk! Vi ska träffas 10.00 imorgon. Farväl sovmorgon säger jag bara!

Vi slutade dock efter Naturkunskapen och jag hann med 11.30 bussen hem. Jag hade gått runt hela förmiddagen i skolan och berättat för alla om min dåliga dag: Hur jag hade glömt mina nycklar och inte kunde komma in i mitt skåp. Men det är inte förrän när jag kliver av bussen hemma i byn där jag bor som jag inser: Jag har inga nycklar, jag kan inte komma in i huset. Jag är utelåst. Det klickade inte till förrän då. Om det hade klickat till i stan skulle jag enkelt ha kunnat hämta några på pappas jobb. Men nej då, ödet hade någonting annat i beredskap. När det väl klickar till stannar jag upp och tittar förtvivlat omkring. Som tur är får jag låna telefonen hos grannen, men så kommer jag på att jag inte kan pappas mobilnummer utantill. Det är ju automatiskt inprogrammerat i mobilen. Shit också. Men plötsligt kommer ett nummer farande genom huvudet, numret till hans receptionist! Jag lyckas få tag på pappa som säger att det finns en gömd nyckel någonstans på tomten. Men du som trodde att det skulle sluta där hade väldigt fel. Ovetande om framtiden springer jag glatt hem och tittar efter nyckeln på gömstället som hade pappa beskrivit. Jag skrattar åt mig själv som för några minuter sedan trodde att jag skulle få sitta ute i tre timmar innan någon annan skulle komma hem. Men jag hittar inte nyckeln! Den ligger inte där den ska, eller som jag först tror i alla fall. Dagen kunde inte ha blivit värre. Jag går förtvivlat runt huset och hör hur det ringer därinne. Det var pappa som ville veta om jag hade kommit in. Snacka om ironi, där stod jag utanför dörren- kunde inte komma in- och telefonen ringer därinne bara någon meter ifrån mig.

Men envis som jag är så gick jag till en annan granne för att få låna deras telefon. Jag ringer upp pappa som säger att nyckeln ligger gömd inne i gömstället. (Hoppas du förstår beskrivingen, tyvärr kan jag inte beskriva mer ingående). Jag får skjuts tillbaka till huset och hittar nyckeln. Den låg på det enda stället som jag inte hade letat på när jag förut hade granskat varenda hörn av gömstället. Usch. Men tillslut kom jag i alla fall in. Och nu sitter jag här och skriver detta. Jag tycker synd om dig som har suttit och läst detta inlägg. Jag är inte på mitt bästa humör just nu men jag behöver sätt ord på det för att kunna "gå vidare". Haha. Just nu när jag har skrivit klart om den här dagen så kan jag inte låta bli att skratta åt eländet.

Nu måste jag gå och lyssna på musik för att komma på lite bättre tankar. Muuuuuuuuusik.

Andra året på gymnasiet

Jag måste bara få berätta om min underbara vecka. Hälften av min lärarkår har åkt till Etiopien för att arbeta med något projekt. Det betyder alltså att hälften av alla lektioner den här veckan har gått bort. I måndags slutade jag kl 11.00, på tisdagen fick jag sovmorgon till 13.10, igår slutade jag 14.30 och idag slutar jag 10.50! Nu kanske ni uppfattade att jag glömde att skriva upp fredagens schema. Men det gjorde jag inte, haha! Jag har nämligen inga lektioner på fredag så det blir en härlig dag hemma istället. Jag ska nog faktiskt fokusera på mitt härliga schema den här veckan istället för att tänka på hur mycket jag har att göra i helgen. Usch! Måste plugga till mitt svenskprov som jag missade förra veckan. Sen har vi spanskseminarium på måndag och inlämning i individuellt val på tisdagen. Jag glömde nästan att vi också ska göra någon dramatisering på historian som ska redovisas den 18:e och min grupp har inte ens börjat! Usch kan inte skolan inte bara ta en paus någon gång, låta eleverna vila upp sig!

Vi kommer inte att få jullov förrän om fem veckor, kul! Det är väll bara att stå ut antar jag. Det är inte mycket mer man kan göra. Det är konstigt egentligen: Hur jobbigt man än tycker att det är, hur mycket man än säger "Jag orkar inte mer!" så lyckas man ta sig igenom det på något sätt. Men i år kommer inte mitt jullov skilja sig från den övriga terminen. I år så måste man plugga teori som bara den. Som ett januaribarn boende på landet blir jullovet ett perfekt tillfälle att plugga teori i 2:an på gymnasiet. Man fyller tidigt på året plus att man har en extra anledning att ta körkortet just för att man lättare ska kunna ta sig ifrån landet och in till stan. Hallelujah moment! Samtidigt så ska man ju som sagt vila upp sig på jullovet för att kunna orka med resten av terminen. Så det är mycket jag ska göra på jullovet, både vila upp mig och plugga teori.

Längtar till sommarlovet redan nu. ^^

Nezeril, näsdukar och ett I-landsproblem

Höstlovet känns som från en annan tid. Det känns inte som om det var höstlov för en vecka sedan. Men det är så det är, man kommer så snabbt in i vardagsrytmen igen. Jag har inte mått så bra den här veckan. Usch! Hatar att vara förkyld. Inte nog med att man får igentäppta näsborrar så blir man trött och hängig. Dessutom om man har riktig otur (som jag hade) så får man ont i halsen också. Nej, hata förkylningar! Det kanske också blev en bidragande orsak till att veckan gick så långsamt. Annars brukar ju faktiskt skolveckan gå ganska snabbt. Det var rätt skönt dock att stanna hemma framför tv:n i två dagar, missa två prov och bara slappa omgiven av näsdukar och nässpray. Känslan som man får när man är borta från skolan är alltid oslagbar. Oavsett om man har en jobbig förskylning (plus alla andra åkommor som jag räknat upp här ovanför) eller något annat besvär så blir de inte så stora om man jämför med känslan av frihet från skolan! Haha.

En nackdel som jag märkte (Tänk det finns nackdelar också!....) är att om man är hemma i två dagar i slutet av veckan så förlorar fredagkvällarna sin glans. Du förstår, efter en lång vecka i skolan så är det ju fredagkvällen som är inledningen på en skön helg. Man behöver inte ställa klockan inför morgondagen och det är ju en massa bra tv- program på fredagkvällarna. Man varvar helt enkelt ner inför helgen, fast det finns ju så klart många andra bra sätt att spendera sin fredagkväll på! Men om man redan har varit hemma i två dagar och vilat upp sig så blir inte fredagkvällen något speciellt i jämförelse med alla andra kvällar. MEN det där är ju bara en liten nackdel, en pyttepytteliten! Fördelarna är ändå långt fler än nackdelarna! Nu när jag tänker på det, snacka om ett I-landsproblem (lyxproblem för bortskämda människor!) Jag är nog lite bortskämd trots allt. Jag sitter ju faktiskt här och hittar nackdelar med att vara hemma och slappa! ^^

Bara tre dagar kvar...!

Jag tycker synd om Amanda just nu. Hon glömde att vi inte hade spanska idag så hon gick upp en timme för tidigt. Sen glömde hon också bort att vår idrott börjar 10.50 och inte 09.50. Sammanlagt blir det alltså att hon gick upp två timmar för tidigt! Haha. Det finns tydligen sådana som kan gå upp för tidigt. Själv får man ju gå upp samma tid varje dag oavsett vilken tid vi börjar. Det som varierar är bara tiden som jag måste spendera i skolan före första lektionen. Jag måste ju erkänna att jag blev lite glad på hennes bekostnad, det är alltid roligt med sällskap ^^

Plugg,plugg, plugg. Skönt med höstlov snart i alla fall!

ÄNTLIGEN! Haha! Vi vann tillslut. Det konstiga med alltihop var att det inte hände under de bästa förutsättningarna heller. Vi var 11 1/2 spelare. Inte det mest gynnande antalet fotbollspelare att ha inför en match kanske. Vi har varit upp till 16 spelare och förlorat. Men nu när vi bara var 11 1/2 spelare så vann vi! Hallelujah!

Jackson biljetter bokade!

(En månad kvar exakt^^)

And It Doesn't Seem To Matter
And It Doesn't Seem Right
'Cause The Will Has Brought
No Fortune
Still I Cry Alone At Night
Don't You Judge Of My Composure
'Cause I'm Lying To Myself
And The Reason Why She Left Me
Did She Find In Someone Else?

SICK AND TIRED

Det är så tråkigt att förlora hela tiden. Vi kämpar och sliter men vi kommer ingenstans. Det är inte rättvist. Han vill ju bara väl, att det ska gå bra för oss. Han engagerar sig och tar sig tid för att få det att fungera. Jag ser att han blir besviken och ledsen. Jag vill göra så att han känner att det han gör är bra. Även om det inte syns just nu. Jag vill hålla honom motiverad när ingen annan verkar vara engagerad. Det finns några tappra själar. Utan dem vore vi ingenting. Ni vet vilka ni är. Det blir en konstig organisation om vissa bara kommer för att spela match och struntar i att träna. Vissa har bra ursäkter. Men nu tänker jag på er som inte har det. Kom igen nu tjejer...

- "Det var faktiskt inte bara mitt fel att växelspaken gick sönder mitt ute på Norrleden idag när vi övningskörde. Det var lite bilens fel också..."

Jag och Billie Jean är bästa vänner just nu!

MELLANTING

Hmmm. Då har ännu ett skolår börjat. Tänk att man går i tvåan nu. Nu är det vi, tillsammans med treorna som anses vara de "erfarna" gymnasieeleverna . Haha. Nej, men nu när man ser en förvirrad etta på skolgården kan man skratta lite för sig själv. För man känner så väl igen hur det var att komma till en helt ny skola. Man hittade ingenstans, en massa nya människor och rutiner. Sen kan man nu också som tvåa snart börja räkna ner till studenten på allvar, jo för vid jul har vi faktiskt gått halva vår gymnasietid!
.
Samtidigt så är tvåan det mest deprimerande gymnasieåret. Som etta tyckte man att allt var nytt och "spännande". Nu som tvåa har man vant sig och ingenting är speciellt "spännande" längre. Som tvåa känner man att studenten närmar sig. En längtan tränger sig på. Snart tar vi studenten, snart tar vi studenten! Men sen inser man att det är några andra som kommer att uppleva det här före dig. Att du har två år kvar, medans treorna bara har ett.
.
Suck.

Tillbaka till verkligheten

Tillbaka till verkligheten. Nu när man har börjat skolan igen inser man att man har levt som i en dröm hela sommarlovet. Upprop/Uppvaknande idag. RoligtRoligt. Min hjärna vill inte riktigt förstå att det är slut på sommarlovet. Jag får hela tiden påminna mig själv om att jag faktiskt ska gå upp tidigt imorgon och gå tillbaka till gamla rutiner. Samtidigt så vet man ju om det innerst inne. Mitt hjärta vet mycket väl att det är dags, det klappar nämligen lite fortare än vanligt. Nervositet antar jag att det är. Man har ju hört rykten om hur tvåan på gymnasiet är...

Sommarlovet börjar lida mot sitt slut. Sorgligt!

Men som jag brukar tänka; Det måste börja någon gång för att kunna sluta sen.^^

.

.

.

.

.

.

. .

.

Varför inte??

Woohoo! Idag hoppade jag från åttan, stående! Jag kände att jag skulle ångra mig om jag inte gjorde det. Vi åkte nämligen hem idag, så det var sista chansen. Före vi hoppade i så såg jag och Anders en haj! Vi tror i alla fall det. Inte en sådan stor en utan en liten, kanske 30 cm eller något sådant. Jag har hört att det finns små hajar i Sverige, så varför skulle det inte kunna vara en? Fredrik var inte där och såg den. Tur var väl det, om han hade sett den hade han inte hoppat mer.

.

Vi berättade inte det heller för honom, vi ville ju att han skulle hoppa med oss. Inte för att jag tror att hajen var särskilt farlig heller. Den skulle som värst kunna bita lite i stortån om den nu skulle vara tvungen att göra någonting. Men vi skickade ändå i Fredrik först, för att vara på den säkra sidan...

.

Vi berättade inte förrän vi satt i bilen på väg hem. Låt oss säga att det var tur att vi väntade med det^^

En bränd simhoppare

För att citera min mamma: "Han måste ha varit med i något VM, så som han hoppar". Idag fick vi nämligen sällskap av mr. Hoppa-snyggt, haha. Nej, men Anders (min bror, som alltid ska vara "Kingen" av hoppning) fick möta sin överman tillslut, en 35-årig man med svarta boxershorts. Och jag håller med mammas uttalande. Han gick direkt upp på åttan, fram till kanten och slog ut med armarna som om han skulle flyga iväg. Hoppade upp, snurrade runt en,två, tre gånger och dök ner i det iskalla vattnet. Alla som var i hopptornet vid det tillfället (inklusive jag) bara stod och gapade. "Wooow!" Själv hade jag lust att säga "Snyggt hopp där!", men han var redan på väg upp i hopptornet igen.

Kan också tilläggas att jag nu officiellt har bränt mig. Vilket är ganska otroligt. Med tanke på vädret som varit trodde jag aldrig att jag skulle göra det. Det kanske inte är så trevligt att bränna sig men det bevisar i alla fall att man har varit ute och njutit av sommarvärmen. Det blir som ett slags bevis. Ett bevis som man ska vara stolt över, i alla fall när den tomatliknande rodnaden har lagt sig. Man kan ju inte bara sitta inne och mögla hela sommaren som en annan....eskimå. ^^

Ha det så skönt i sommarvärmen. Bränn er inte för mycket bara. ^^

Sol, vind och saltvatten

Underbara sol som har lyst på mig hela dagen!
Nu när jag ändå skulle avslöja allt om min dag här på bloggen- som pappa så fint uttryckte det- så kunde jag lika gärna ta mig tid och berätta att han minsann också har fått lite färg. Inte bara jag. ^^
.
I alla fall så åkte vi tillbaka till samma ställe som igår och spenderade hela dagen där. Vilket resulterade i att jag tillslut hoppade från 8 meter! Inte bara en gång, utan fem! Det behöver dock inte tilläggas att jag satt ner alla fem gångerna, för att helt enkelt göra det lite lägre. Men faktum är ju att om man står på åttan och är 1,70 så blir det egentligen så att man tittar ner 9,7 meter. Så jag kan stolt säga att jag har hoppat från åtta meter. Det högsta jag någonsin har gjort. Maneterna gjorde oss glatt sällskap, eller glatt och glatt. Inte kan man tro att de blev speciellt glada när vi kom och hoppade på dem.^^ Men bara det inte är brännmaneter så går det alldeles utmärkt. Otur för dem att vinden blåste på åt det hållet och tog med sig dem in mot vårt hopptorn. Haha. Nej, nu måste jag gå och tvätta ur allt det klibbiga saltvattnet ur håret.

Hasta la vista!

Frihet

Jag måste dra tillbaka alla tidigare anklagelser om förföljelser. Regnmolnen bestämde sig äntligen för att sväva iväg och lämna mig ifred. Solen smög sig fram på eftermiddagen och allt det gråa och dystra försvann. Sen fick jag uppleva lite gamla minnen igen. Efter 5 år fick jag åka tillbaka till samma badstrand, med samma brygga och samma hopptorn. Det var lite coolt faktiskt. Det är faktiskt ett minne som jag kommer ihåg. När jag satt där på femte avsatsen och väntade tjugo minuter innan jag vågade hoppa i. Nu vågade jag hoppa i efter fem minuter. Stoolt^^.

Nu tjatar Anders på mig att sluta, så det är väl bäst att göra det.
Mors!

Det regnar. Det blåser. Det är svensk sommar vi pratar om.

Tjenamors!
Efter en hel dags bilfärd är man äntligen på västkusten, på Orust närmare bestämt. Det är verkligen vackert här. Måsarna som svävar i skyn, saltvattnet som för med sig en massa brännmaneter in mot klipporna och alla vitmålade hus vid kusten. Men eftersom det både regnar och blåser för tillfället så har alla dessa saker kommit i skymundan. Alla klara, vackra färger har fått en gråare nyans. Om man tar kort på horisonten ser det ut som om det har skett ett stort oljeutsläpp i havet, så grått och dystert är det. Men eftersom pappa var smart och smugglade med datorn så kan vi i alla fall hålla modet uppe genom att titta på framtida väderprognoser. Det verkar som om regnmolnen förföljer mig. Eller är det bara jag som tycker att det regnar onödigt mycket den här sommaren?

Klockrent citat:
"Det finns tre typer av människor: De som kan räkna, och de som inte kan det."

Av: Okänd

Konsten att vara usel

Hejsan!
Sitter här på jobbet och skriver. Slutar kl 20.00 idag. Jag vet inte om jag får vara inne på internet, tror inte det, men just nu bryr jag mig inte. Det finns ändå ingenting att göra. Verkligen ingenting.

Alla människor har brister. Jag har själv precis upptäckt en som jag har. Jag är en usel undersköterska/sjuksköterska. Det har blivit så uppenbart nu på sistone. Nej, men om man ser det såhär: Vad gör jag på sjukhuset egentligen? Kokar kaffe, plockar disk och tar hand om tvätten. Men när det kommer till riktiga uppgifter gällande undersköterskor/sjuksköterskor, då räcker man inte till. Inte får man röra patienterna och inte får man hjälpa dem med ärenden heller. Det måste man vara arton för att göra. Alltså är man en usel sköterska fram till 18-års ålder. För ingen undersköterska kokar väll bara kaffe eller plockar ur disk? De kallar mig sköterska här på sjukhuset, men jag känner mig inte som en sådan. Jag känner mig bara överflödig.

Det hade varit bättre om jag hade fått komma hit som 18-åring, som en "riktig undersköterska/ sjuksköterska".

Det här inlägget har tagit lite längre tid än vanligt. Måste nämligen avbryta skrivandet och byta till en sjukhusrelaterad hemsida om det kommer förbi någon. Sedan gäller det bara att se så intresserad ut som möjligt...

Adjöken!

Till Rebecca:
Nu är de påpekade uppgifterna ändrade ;)

The ghost of Michael Jackson?

Is he still around?

Jag hittade den här videon på YouTube idag. Tillgjord eller riktig? Avgör själv.
Jag har redan bestämt mig för var jag ska lägga min röst. *Hemlighetsfullt leende*



Working 9 to 5 (almost)
Annars så har den här dagen inte varit olik någon annan dag den här veckan. Kokat kaffe, plockat disk och så vidare. Du kan inte förstå hur mycket kaffe det går åt under en dag där jag jobbar. Varje dag har jag säkert fått brygga 7-8 kannor med kaffe. Och varje kanna innehåller 2,2 liter. Få se...det blir 17,6 liter kaffe och ändå har jag inte räknat med det som går åt efter kl 16.00! Trots detta så blir man sittande sysslolös ibland. Otroligt...

Skämt åsido, det har faktiskt blivit mycket bättre nu. Okej, nu ska jag inte sitta här och tråka ut er mer med mitt jobb, ta en titt på videon här ovanför istället vettja! Lääääskigt...

Roligare än Ingenting

Det är faktiskt jobbigt att inte göra någonting.
Tro mig, jag har blivit så smått erfaren nu när jag jobbar på sjukhuset. Trots att det fanns fler saker att göra idag så blev det mycket väntande. Hon var nämligen tillbaka, vår handledare, men eftersom hon har missat en dag på jobbet så var det många saker som hon var tvungen att ta igen. Sååå, det resulterade i att man ändå fick stå rakt upp och ner ibland och vänta på att någonting skulle hända. Men det var bättre idag, mycket bättre.
.
När man får stå och vänta så mycket som vi faktiskt gör så börjar man uppskatta allt fler små saker som händer. Om någon ber om hjälp eller bara går förbi och hälsar. Eller uppskatta och uppskatta, det blir i alla fall roligare. Okej, det där kanske lät lite desperat. Men nästan alla sysslor och uppgifter är roligare än att sitta och ha tråkigt. (Sedan går tiden mycket fortare om man har någonting att göra^^)


Ciao*

In Loving Memory of the KING OF POP

Michael Jackson- 1958-2009

Presenterar några personliga favoriter (inte alla^^) :
"Another part of me", "Billie Jean", "Smooth Criminal"och "They don't care about us".

(Kolla in http://www.youtube.com/profile?user=michaeljackson&view=videos,
en speciell sida på Youtube tillägnad The King of Pop)

Slå på tv:n på tisdag för att minnas honom tillsammans med miljoner andra människor:
TV4
14.10 - The Jacksons (An american dream)
19.30 - Michael Jackson (The Dangerous tour)
22.40 - Michael Jackson (Not for sale)
MTV
10.00 - Michael Jackson (Music Top 10)
20.00 - Michael Jackson

Är det det här som kallas feriearbete?

Sommarjobb,sommarjobb, sommarjobb

Första dagen på sommarjobbet idag, eller feriearbetet som låter lite mer "seriöst". Kan vara bra att skriva det nu, med tanke på vad som kommer längre ner... .
...Som vanligt så hade jag dålig timing eller otur, kalla det vad du vill. Det är något med det. Jag är alltid på fel plats vid fel tidpunkt. Hon som skulle ta hand om oss var såklart sjuk och ingen annan visste riktigt vad vi skulle göra, så ni kan nog räkna ut själva ungefär hur resultatet blev. Vi kokade kaffe, diskade tallrikar, sen kan jag seriöst inte komma på något mer som jag gjorde. Eller jo, stod som ett fån i korridoren och bara väntade på att någon skulle ge mig en order. Kul. Okej, kanske inte. Jag kan erkänna att jag faktiskt också fick hjälpa till och servera frukosten och vika servetter i en tjugo minuter. Det var nog det jobbigaste på hela dagen, att vika servetter. Ojojoj^^ Det kändes inte som jag gjorde någonting. Haha. Det blev lite konstigt när alla kom och sa "Du kan ta en rast nu om du vill" Allvarligt talat så var jag på rast hela dagen. Kan jag inte få lite arbete att göra istället? Haha. Nej, men om det är sådär tråkigt att inte göra någonting så föredrar jag nog att hålla mig sysselsatt. Det roligaste vi fick göra var att stå och vänta på att kaffet skulle bli klart. Det är sant...tyvärr^^.
...Tack till Tessie som uthärdade denna dag tillsammans med mig, om inte hade det blivit ännu tråkigare. Jag får innerligt hoppas att hon som ska ta hand om oss kommer imorgon, så att sysslorna blir lite fler...

Sur som en citron, glad som en persika

I många långa dagar har man stått ut med eländet. Saker har fastnat och gått sönder. Det har gjort ont och det har skavt. Men nu är det över! Hallelujah moment! Idag har nämligen skrotet tagits bort. Efter två och ett halvt år är det äntligen över! Jag kan le igen, utan att känna mig dum. Idag har friheten återinfriats, idag åkte nämligen tandställningen all världens väg! Jag kan inte sluta le. Det är så härligt. En befrielse, verkligen. Börjar faktiskt få ont i käkarna efter alla leenden. Efter en och en halv timme hos tandläkaren var man befriad. Äntligen. Tandläkaren själv verkade också glad. Hon gick nämligen runt till de andra på kliniken och berättade den glada nyheten. "Titta där sitter en lycklig flicka". Jo, det är sant. Haha. Och där satt jag och log när alla gick tittade åt mitt håll. Hela situationen blev lite komisk^^.

Lycklig.

.

.

.

.

.

(Vad rubriken hade med texten att gör vet jag inte riktigt. Men glad är jag i alla fall!)

LONDON

Hello!

Äntligen har jag vilat upp mig tillräckligt mycket för att kunna berätta om min tripp till London. Haha, det var nämligen full fart hela tiden kan man lugnt säga. Billigt som de var så flög vi på sämsta tänkbara tidpunkt, på eftermiddagen. Jo, jag tycker nog att det är den sämsta tiden. Även om man skulle resa på natten så kommer man ändå fram på morgonen och har en hel dag framför sig. Men om man reser på eftermiddagen kommer man fram på kvällen och det första man ska göra är att gå och lägga sig. Nej, jag förstår varför det var så billigt.

Kom fram till hotellet 21.00, engelsk tid. Det var inte det bästa hotellet jag bott på direkt^^. Hotellägaren var helt konstig, så sliskig på något sätt. Undrar om han inte hade rökt på eller nått så som han betedde sig. Haha. Kanske. Han tyckte nog att vi också var lite konstiga. Men det var inte vi som satt i receptionen med en sunkig t-shirt och mjukisbyxor. Föresten, sa jag reception? Det var mer som ett skrivbord inträngd i ett litet rum. Haha, det var då jag förstod varför det var det enda hotellet som inte var fullbokat. Hela hotellet var lite konstigt. Han sa att de var upptagna men inte såg jag några andra gäster. Behöver jag ens berätta om vårt rum? Det var inte heller det bästa kan man säga. Det var inte ens städat. Om man drog undan sängarna, kunde man se gammalt skräp och damm. Nej, där vill jag inte sova igen. Fönstret gick ju inte ens att stänga!

Vi bestämde oss snabbt för att tillbringa så lite tid på hotellet som möjligt. Dagen därefter var den stora shoppingdagen! Haha. Vi var på Oxford Street hela dagen. Det behövdes kan jag lova. Det är så många affärer och kläder, men framför allt människor. Det var människor överallt! Faktum var att vi tappade bort oss flera gånger. Haha.
Hittade flera fina kläder som jag köpte. Köpte t.ex. en kjol efter många om och men. Det var så att när jag hittade den så fanns den bara i storlek 42. Fin som den var så var det såklart flera som köpt de andra mindre storlekarna. Men jag ville ha kjolen så jag gick och frågade personalen om de hade fler på lagret. Nej, det hade de såklart inte. Men de erbjöd mig den allra sista kjolen som satt på skyltdockan! Haha. Kände mig lite speciell när de tog ner skyltdockan tog av kjolen och gav den till mig. Mitt bland de andra flickorna som avundsjukt kollade på mig. Nej, tyvärr bara önsketänkande. Men kände mig hur som helst speciell. Tur som jag hade så passade den också!

Den andra och sista hela dagen var vi riktigt turistaktiga. Besökte både Brittish Museum och Tate Modern. Det finns väll inte så mycket att säga om dessa. Lite konst, skulpturer och läskiga inlindande mumier var allt som erbjöds. Senare på kvällen var det dags för Lejonkungen, eller som den egentligen heter The Lion King Musical. Den var verkligen bra. Om ni har tittat på filmen så har ni handlingen i musikalen som i ett nötskal. Musikalen utspelade sig så som i filmen, varvat med extra sångnummer. Men det var inte förrän musikalen började lida mot sitt slut som jag insåg hur bra den faktiskt var. Jag kan inte bestämma mig om något är bra eller dåligt om jag inte ser slutet. Det gäller flera saker, filmer, musikaler osv. Det är i slutet alla känslor kommer fram. Det är där allting händer och avgörs. Men Lejonkungen var verkligen bra. Underbar. Fantastisk. Efteråt var alla lite trötta och vi begav oss tillbaka till hotellet. Vi hoppades faktiskt på att vi skulle få slippa träffa på hotellägaren. Lite jobbigt blev det när vi inte kunde hitta till rätt tunnelbanestation. Måste erkänna att jag blev lite frustrerad. Så frustrerad att jag faktiskt höll på att peta en förbigående i ögonen så som mina armar flaxade omkring. Haha.

Sedan kom dagen då vi skulle åka hem. Vilket också skedde på sämsta tid, på morgonen. På flygplatsen köpte jag några tidningar. När man väl är i England måste man faktiskt passa på att köpa engelska tidningar. Det är roligt att läsa tidningar på engelska.^^ Kommer inte ihåg så mycket av flygresan hem, mer än att jag vaknade och slumrade till ganska många gånger...

Men London är speciellt. Nu när jag kommer hem så får man en massa frågor om man har varit på ett visst ställe. Eftersom jag har fått svara nej på de flesta har jag insett att det finns många saker att göra i London. Alldeles för många. Men jag hade faktiskt bara två dagar på mig, kan jag säga till mitt försvar. Tror att om man vill göra lite mer i London räcker det absolut inte med två dagar. Jag har inte besökt en restaurang med uppstoppade katter i taket om ni skulle få för er att fråga det. Det har faktiskt redan min farmor gjort. "Det är ju den mest kända restaurangen i London!". Även om det skulle vara det så skulle jag inte gå dit. Det finns platser i London som man hellre vill besöka^^

Slut på meddelandet.^^
Kram på er!

Redo att åka!

Nu är allt pick och pack äntligen i resväskan. Allt som allt väger det bara 7 kg!^^ Stolt. Lite genant blir allt att ha med en resväska på stadsbussen imorgon. Men, men jag får hoppas att det inte är så många på bussen... Den här gången lyckades jag faktiskt att packa riktigt bra. Annars brukar det ju bli så att man tittar sig omkring i rummet och tänker "Åhh den där blir bra, den här också och den här är ju sååå himla gullig, den kan jag omöjligt lämna hemma ." Man ser hela tiden nya saker som man bara måste ha med. Men inte den här gången. Jag har inte gett efter för frestelserna att ta med mer kläder, än i alla fall.^^

Sedan är man borta i 4 dagar då. Onsdag. Torsdag. Fredag. Lördag. När jag kommer hem kan ni ger er på att jag kommer dela med mig av allt det roliga jag haft. Jag lovar att jag kommer ladda upp tonvis med bilder. Haha. Annars så har det varit en bra dag. Min bror smutsade ner hela min moped. Han skulle visst köra genom skogen med sina kompisar på väg till badet. Sedan lämnar han mig att tvätta den åt honom! Men snäll som jag är så tvättade jag den. Jo, det är sant. Jag kan vara riktigt snäll, men bara ibland... Haha^^. Men jag tänker inte putsa hans leriga skor som han bad mig om. Där går gränsen. Man måste sätta gränser här i livet. Annars kommer alla andra bara att köra med en. Och jag tycker det var rätt stund att göra det vid ett par simpla leriga skor. Haha^^. Kanske, kanske inte. Men jag tror att han bara skämtade, så han tog nog inte så illa upp^^. Hoppas jag. Vädret är för övrigt helt underbart, har varit ute hela dagen i princip. Sommaren har äntligen kommit, i slutet av juni i och för sig. Men bättre sent än aldrig. Tittade dessutom på väderprognosen för London de kommande fyra dagarna. Sol, sol, sol, sol! Tänk att man kan ha tur med vädret i alla fall.
.
See you in four days!
XXX

Hjälp, bara tio kg i resväskan!

Idag var det ännu en släktfest. Som om man inte fått nog av det snart. Haha. Kanske. Nej, men det var faktiskt fint väder och man fick träffa kusinerna så det var väll en rolig tillställning. Annars laddar man inför resan till London. Måste försöka begränsa mig den här gången med packningen. Eller rättare sagt jag måste begränsa mig den här gången. Billigt som det är får man bara ta med sig 10 kg i handbagage. Inte nog med det så måste man ju räkna bort vikt som man sedan ska använda på hemvägen. Kommer ju shoppa som en galning därborta. Man måste ju få med mig det hem också^^
Kram!

.

.

Träffade Astrid och Cissi igår. Om ni undrar var bilderna kommer ifrån så är det på Cissis gosiga katt Caspar!^^

En midsommar, en dusch och ett problem^^

Har precis stigit ur duschen. Sitter här med mitt hår inlindat i en handduk och skriver. Tänker. Funderar. Kalla det vad ni vill. Hursomhelst, är någon av er som tillhör den där gruppen av människor som kan stå i duschen hur länge som helst? Och som får massor av kritik just för att ni slösar bort allt varmvatten, att det blir för dyrt och att det inte räcker till någon annan? Haha. Det gör i alla fall jag kan jag lova. Det har hänt ganska många gånger att pappa fått ropa på mig för att inte ta allt varmvatten. Ooops. Men vadå? Jag gillar att stå i duschen, det är skönt att värma sig ibland. Så är det bara. Ibland kan jag glömma bort tiden helt enkelt, det är inte så att man har en klocka på insidan av duschen som säger åt dig att gå ut. Sedan är det så att ibland när jag har mycket att tänka igenom så ställer jag mig i duschen och gör det. Det har blivit som en vana för mig. I duschen är det ingen som kan komma och störa mig, där får jag lugn och ro att tänka.

Haha. Ursäkter, ursäkter. Men jag har faktiskt blivit bättre den senaste tiden. Vet ni varför? Jo, för jag har helt enkelt använt mig av några effektiva tips. Det första är ganska obehagligt, men jag kan lova att det är effektivt. Det är helt enkelt att man, utan förvarning, överaskar sig själv med att vrida på kallvatten. Det gör att man förskräckt hoppar ut ur duschen. Det här kräver ganska stor självbehärskning, att faktiskt våga göra det. Jag kan ju säga att det funkar, gällande det som hände förut i duschen^^. (Se tidigare inlägg) Ett annat tips kräver också stor beslutsamhet. Man räknar helt enkelt ner från t.ex. tjugo eller trettio. Och när man kommer ner till noll måste man kliva ut ur duschen. Inga ursäkter, ingenting. That's it. Haha. Ett tredje är för den som inte klarar av några av de andra två och helt enkelt behöver seriös hjälp. En nödlösning som garanterat funkar är att duscha precis när du känner att du behöver gå på toaletten. Förr eller senare måste du ofrivilligt gå ut ur duschen.^^. Vädigt effektivt. Sedan finns det enklare alternativ, som att helt enkelt locka sig själv ut ur duschen genom att tänka på att det finns en varm skön säng som man kan krypa ner i istället.

Mitt under midsommarfirandet igår började de vuxna prata om varmvattenproblemet. Konstig sak att diskutera under en middag på midsommarafton. Men så var det i alla fall. Det slutar med att pappa säger "Det är vissa i den här familjen som tar allt varmvatten", tittar åt mitt håll och ger mig en du-vet-att-jag-menar-dig-blick. Haha. Tack för den! Jag kanske också måste börja ta till nödlösningen snart...^^

.

Som helhet var midsommaraftonen bra. Mycket mat, mycket prat och mycket underhållning. Som alltid. Ciao!