Frihet

Jag måste dra tillbaka alla tidigare anklagelser om förföljelser. Regnmolnen bestämde sig äntligen för att sväva iväg och lämna mig ifred. Solen smög sig fram på eftermiddagen och allt det gråa och dystra försvann. Sen fick jag uppleva lite gamla minnen igen. Efter 5 år fick jag åka tillbaka till samma badstrand, med samma brygga och samma hopptorn. Det var lite coolt faktiskt. Det är faktiskt ett minne som jag kommer ihåg. När jag satt där på femte avsatsen och väntade tjugo minuter innan jag vågade hoppa i. Nu vågade jag hoppa i efter fem minuter. Stoolt^^.

Nu tjatar Anders på mig att sluta, så det är väl bäst att göra det.
Mors!