MELLANTING

Hmmm. Då har ännu ett skolår börjat. Tänk att man går i tvåan nu. Nu är det vi, tillsammans med treorna som anses vara de "erfarna" gymnasieeleverna . Haha. Nej, men nu när man ser en förvirrad etta på skolgården kan man skratta lite för sig själv. För man känner så väl igen hur det var att komma till en helt ny skola. Man hittade ingenstans, en massa nya människor och rutiner. Sen kan man nu också som tvåa snart börja räkna ner till studenten på allvar, jo för vid jul har vi faktiskt gått halva vår gymnasietid!
.
Samtidigt så är tvåan det mest deprimerande gymnasieåret. Som etta tyckte man att allt var nytt och "spännande". Nu som tvåa har man vant sig och ingenting är speciellt "spännande" längre. Som tvåa känner man att studenten närmar sig. En längtan tränger sig på. Snart tar vi studenten, snart tar vi studenten! Men sen inser man att det är några andra som kommer att uppleva det här före dig. Att du har två år kvar, medans treorna bara har ett.
.
Suck.