En sol, några äpplen och lite ensamhet

Halllouu, sitter ute och skriver den här gången. Solen skiner och fåglarna kvittrar i bakgrunden. Molnen har tyvärr kommit tillbaka, men värmen håller i sig och det går ändå att vistas ute. Gräset kittlar lite skönt mellan tårna och det enda som fattas är lite juice. Tror faktiskt att jag ska gå och fixa mig det. Det skulle sitta fint med ett äpple också. Måste berätta att mamma har köpt hem världens godaste äpplen. De är liksom inte för hårda, inte för mjuka men inte heller för söta eller för sura. Och de är sådär lagom saftiga! Ja, man skulle säga att de är perfekta. Måste säga att jag gillade gröna förut men dessa röda äpplen slår dem med hästlängder. Nu har jag gått över till den hopen av människor som har försmak av röda äpplen. Usch vad goda de är! Royal Gala står det på klisterlappen, förmodar att det är så de heter. Efter några dagars ”frossande” har jag idag tagit mitt förnuft tillfånga. Nu är det äpplen som gäller istället för massvis med glass. Fast det är ju gott det med.

Nu efter att ha varit lite negativ de senaste inläggen tänker jag nu vara lite positiv. Ensam hemma, ingen som stör mig nu när jag sitter här. Ingen som säger åt mig att jag inte får ha datorn utomhus. Vilket jag tror att jag inte får, men eftersom ingen är hemma så är det inte heller någon som ser det^^ Har precis solat en timme och det är verkligen härligt. Det är det här som är fördelen med att bo på landet. Det är ingen som stör dig när du är utomhus. Jag skulle lika gärna kunna sitta här naken utan att någon skulle se mig. Men jag håller mig nog med den tanken, risken finns ju fortfarande att någon kommer och hälsar på…Haha. Men det är så fridfullt på något sätt. Det är ingenting som händer, det är ingen tid som jag måste passa. Det är bara jag och jag kan hitta på vad jag vill, utan att någon märker det. Såvida jag inte glömmer att plocka undan efter mig.

Ni kanske undrar hur det kan komma sig att jag sitter ute och skriver, nå jag tog faktiskt och lånade pappas bärbara dator och lite förlängningssladd. Allt går bara man vill. Faktum är att jag känner mig mer inspirerad att skriva nu när jag sitter utomhus. Måste dock komma ihåg att plocka in allting igen före klockan fem. För då kommer pappa hem och det är nog bäst att hålla honom på gott humör efter vad som hände med gräsklipparen. Och hör och häpna jag har faktiskt kommit ihåg att smörja in mig med solkräm! Efter att ha läst artiklar i både VLT, ELLE och VOGUE om hudcancer, kände jag mig lite mer pepp att skydda mig mot solen. Det finns faktiskt en risk, och det är nog bäst att göra vad man kan för att minska den.

Det är nog bäst att jag fortsätter att sola nu. Det går nämligen inte så bra att sola låren då man har datorn i knäet.^^
Adjöken!